Att vara gravid var för mig nästan bara bra, sjukdomen höll sig i ganska bra shack pga alla hormoner och mediciner. Såklart oroade jag mig väldigt för hur bebisen mådde av det jag stoppade i mig, men fick lita på doktorerna.
Allt var ju såklart inte en dans på rosor.. Gravid och gå på hög dos kortison resulterade i ca 30 kilos viktökning och i och med viktökningen så fick jag graviddiabetes. Insulinsprutor i magen när man är gravid var ingen höjdare.
Som sämst (eller minst bra) under graviditeten mådde jag när jag fick fruktansvärda smärtor i ansiktet och bihålorna. Läkarna trodde jag fått vätska och blod i bihålorna. Pga sjukdomen så blödde jag mycket näsblod och blöder väldigt lätt än idag.
De bestämde sig för att tömma bihålorna, alltså trycka tjocka nålar genom näsan och ut i bihålorna. När de började hamra in nålarna kändes det som huvudet exploderade fast det gjorde inte speciellt ont. Väldigt obehagligt dock.
2 kommentarer
Kristina
15 Jan 2014 22:02
Usch vad tufft det var , men du var så stark precis som nu och alltid/ kram
Anonym
19 Jan 2014 21:53
Mitt hjärta, du är så stark/z
Kommentera