jeanettet.blogg.se

Att få reda på att jag var gravid var absolut det bästa som kunde hända just då men även bland det värsta..

I graviditetsvecka 5-7 så fick vi göra en ultraljud, där var det.. det lilla lilla pickande hjärtat. Hur dåligt jag än mådde så var det enda jag kunde tänka på att min bebis i magen mådde bra. Så fort jag fick reda på att jag var gravid så sluta jag med mina smärtstillande, alltså det enda som hjälpte mig med smärtan. Åter igen så låg jag i mitt soffhörn med smärtor och oroade mig hela tiden för bebisen.

Jag visste ju såklart vid det här laget att det inte var någon ihållande dubbelsidig öroninflammation jag fått, önskar dock att det hade varit det.

Vid det här laget så skedde alla mina besök på Kss i Skövde, vårdcentralen ville inte längre ta i mig. I januari så hade jag träffat alla öron,näsa,hals läkare som fanns i Skövde, ingen av dom visste vad de skulle göra. Först i februari så slog två läkare sina kloka ihop och föreslog ett så kallat ANCA test, de misstänkte den ovanliga sjukdomen Wegeners Granulomatos..

Då var min kropp så utmattad av all smärta att när de berättade för mig att jag fått en kronisk autoimmun sjukdom så var det först som att jag inte brydde mig.

Först vid nästa besök när de började prata om cellgifter, steroider, kortison, behandlingar och att jag inte bör behålla barnet så brast allt för mig.

Inte behålla mitt barn?