Allt hade precis sjunkit in med planerad igångsättning och sjukhusvistelsen efteråt.. Så hände nåt.
Natten mellan 30-31 juli så var jag ensam hemma då Alexander jobbade natt. Jag vaknade med ett ryck av att jag kände (och hörde) ett klick i magen. Jag ställde mig direkt upp och då gick vattnet!
Jag hann knappt tänka, ringde Alexander. Han svarade snabbt och jag hann bara säga "vattnet har gått" så hörde jag klick..
Som tur är bodde vi väldigt nära jobbet och Alexander var hemma på två minuter (rekordsnabbt ändå). Han möts av mig stående i badrummet på en handduk. Jaha vad tusan gör vi nu då, Alexander ringde bb och försökte förklara situationen. De trodde inte riktigt på oss att vattnet gått och jag försökte säga att det nog inte var något tvivel om att det var vattnet som gått.
Vi fick åka in till förlossningen i Skövde. Jag ringde min mamma och förklarade att bebisen kommer. Vi åkte till förlossningen helt utan bb-väska eller nåt. Jag bad Alexander att snabbt slänga ner lite av vad vi kan behöva precis innan vi åkte in.. Kan ju meddela att han nog var lite sinnesförvirrad, en väska med 3 par strumpor var vad vi fick med oss.
Väl på förlossningen så beställde de direkt en ambulans till Göteborg, jag hade ju inga värkar eller dylikt men började nu tänka och oroa mig vad som händer...
Ännu mer orolig blev jag när vi kommer till Göteborg och de förklarar för mig att båda mina specialist läkare har semester och går ej att få tag på. Jaha och vad händer nu frågade jag nog ganska otrevligt. Får till svar att antagligen kommer det inte hända så mycket idag då det brukar ta väldigt lång tid när man är förstföderska, de hoppas hinna få tag i mina läkare med andra ord.
Jag och Alexander får ett stort eget rum och kan sitta och äta lite frukost, jag byter om. Timmarna går och nu har även mamma kommit till Göteborg. Hon hade hunnit vara hemma hos oss och packat ner lite mer än de 3 par strumpor vi fick med oss.
Vi blir förflyttade till special-bb från förlossningen. Vid 15-15.30 så börjar jag känna väldigt stark molade värk, meddelar sköterskan att det känns som det drar igång nu. När klockan närmar sig 18 så säger jag till Alexander att han får hämta en sköterska för helt plötsligt blev värkarna jätte starka och jag känner att något händer.
Sköterskorna kommer in och kopplar mig till en sån där apparat för att mäta värkarna, "du har inte starka värkar än så du kan ligga här en stund till" WHAT!?! Känns som jag ska explodera! Efter bara några minuter så får jag säga till Alexander på nytt att de måste komma, de kommer lugnt in i rummet igen. Och nu så säger jag att de måste fan undersöka mig! Och det gör de då, sen blir det full fart på sköterskorna. "Du är öppen 10 och måste direkt in på förlossningen!"
De hade antagligen satt apparaten fel och nu var det dags att få träffa vår efterlängtade lite bebis.. men.. Inga av mina läkare var på plats.. Och jag ska föda.. Och dessutom 5 veckor för tidigt..
2 kommentarer
Kristina
18 Jan 2014 23:02
Så fruktansvärt spännande det var, värre än jag kan minnas att få barn själv🚑
Anonym
19 Jan 2014 21:51
Fast jag vet hur det gick och går så var det superspännande läsning :) / z
Kommentera